tinistinis

Två dagar innan resan var min 20-årsdag, firade jag den? Nej, jag hade inte tid. Jag satt nästan hela dygnet och pluggade till morgondagens tenta. En j*****t stressig och tråkig födelsedag. Jag satt på biblioteket nästan 41 mil hemifrån och oroade mig med en kursare som inte ens visste om att jag fyllde år. Kanske inte min bästa födelsedag direkt.

Dagen därpå började jag med att gå igenom några saker till tentan en sista gång, sedan packade jag och såg till att jag inte glömde någonting. Lunch och sedan bussen in till Lund för att skriva min första tenta i fyra timmar.

Jag kom utstapplande från tentasalen några minuter över 18, sa hej till några kursare och drog sedan ner till tågstationen med min vindtäta röda jacka och packning, som väntat på mig längst bak i salen. Tåget till LHCs hemstad gick inte på en timme, men jag satt där ändå… tänkte på att jag inte kunde göra något mer åt tentan och att jag därför inte kunde/borde oroa mig. De fyra kommande dagarna hade jag helt ledigt, jag borde bara slappna av.

När jag senare väl var hemma och innanför dörren så började klockan närma sig tio och jag hinner bara hälsa på mina föräldrar en sekund, trots att det var ett tag sedan jag träffade dem, en minut går åt till katterna. Sedan började ett stressat jäktande fram och tillbaka. In & ut i duschen, kollade igenom alla biljetter igen, flygbuss, boardingcard (fram och tillbaka), tågbiljett. Det slutade med att jag gick och lade mig långt efter tolvslaget.

Alla biljetter och utskrivna papper var snyggt & prydligt samlade i en plastficka, bredvid mitt pass och min plånbok i ett innerfack i väskan, trots det så kunde jag som vanligt inte låta bli att vakna minst fem gånger av ett behov att kolla igenom så att jag har packat ner allt igen. Annars så brukar jag alltid tänka att det inte gör något om man nästan glömmer allt, så länge som man har med sig sitt pass, sina biljetter och pengar, då kan man få tag i allt som man glömt, om det är någonting viktigt.

 

Dagen därpå gick flygbussen klockan 7:00… men jag fick i alla fall sova några timmar. Till Skavsta, genom säkerhetskontrollen, vänta en timme till, fast det skulle vara första gången jag flög ensam så tiden gick ändå åt till att lokalisera gaten som log mitt framför näsan och sedan kontrollera så att min mobil var helt avstängd (typ tre gånger). Men jag överlevde & efter lunch någon gång så var jag framme i Dublin… på IRLAND(Om ingen fattade det)!

 

Väl av planet försökte jag bara hänga på alla andra för att hitta ut. Min kompis, som jag var där för att hälsa på, skulle möta mig vid utgången & när jag kommit ut ur hela labyrinten & in i ankomsthallen så tittade jag upp i taket på skyltarna för att försöka hitta en exitskylt. Självklart missar jag då min kompis som står mitt framför mig och viftar med armarna! Det blev en del skratt oss emellan när jag upptäckte henne.

 

Hon visade mig vant vägen ut och på andra sidan vägen gick vi igenom en kall… galleria, eller vad man nu ska säga, det fanns några fik och jag TROR att hon nämnde något om att det även var ett parkeringshus. På andra sidan ”utomhushuset” låg busshållplatsen där vi fick veta att bussen var trasig och att vi var tvungna att vänta en timme. Det gjorde ingenting, vi hade mycket att ta igen så vi satte oss med ett kexpaket och något som såg ut som, och som jag trodde skulle vara, mineralvatten, men som visade sig vara en skum persikoläsk.

 

Så där satt vi och skrattade och pratade och väntade på en buss som skulle ta oss till… Ashford, tror jag det hette, jag blandar ihop alla namn.

(fortsättning följer…)