"Boklistan"

Doktor Glas - Hjalmar Söderberg
De tre muskitörerna - Alexandre Dumas
Greven av Monte-Cristo - Alexandre Dumas
Myladys son - Alexandre Dumas
Kameliadamen - Alexandre Dumas D.Y
Labyrinten - Kate Mosse
Ödets fånge - Elizabeth Grayson
Roms portar - Conn Iggulden
Kungars död - Conn Iggulden
Svärdens fält - Conn Iggulden
Krigets gudar - Conn Iggulden
Stäppens krigare - Conn Iggulden
Bågens mästare - Conn Iggulden
Bergens väktare - Conn Iggulden
Svärdet och spiran - Ken Follett
En värld utan slut - Ken Follet
Isprinsessan - Camilla Läckberg
Predikanten - Camilla Läckberg
Stenhuggaren - Camilla Läckberg
Olycksfågeln - Camilla Läckbeerg
Tyskungen - Camilla Läckberg
Sjöjungfrun - Camilla Läckberg
Fyrvaktaren - Camilla Läckberg
Identitet Kain - Robert Ludlum
Operation Hongkong - Robert Ludlum
Kodnamn Schakalen - Robert Ludlum
Gökboet - Ken Kesey
Da vinci-koden - Dan Brown
De döda kring Maria - Hans Alfredsson
Midvinterblod - Mons Kallentoft
Sommardöden - Mons Kallentoft
Höstoffer - Mons Kallentoft
Dödsgrävarens dotter - Joyce Carol Oates
Vägen till Jerusalem - Jan Guillou (Älskade den verkligen! <3)
Tempelriddaren - JanGuillou (Älskade den verkligen! <3)
Riket vid vägens slut - Jan Guillou (Älskade den verkligen! <3)
Ondskan - Jan Guillou
Coq Rouge - Jan Guillou
Den demokratiske terroristen - Jan Guillou
I nationens intresse - Jan Guillou
Fiendens fiende - Jan Guillou
Den hedervärde mördaren - Jan Guillou
Vendetta - Jan Guillou
Ingen mans land - Jan Guillou
Den enda segern - Jan Guillou
I hennes majestäts tjänst - Jan Guillou
En medborgare höjd över varje misstanke - Jan Guillou

Ännu en bok överstruken, jatror att jag ska läsa "Ondskan" härnäst...

//Tinistinis


Kameliadamen

har äntligen haft tid att läsa ut den. Det är en roman som är skriven av Alexandre Dumas d.y.. Jag har ju alltid gillat Alexandre Dumas d.ä:s böcker men den här var faktiskt också rätt så bra!

Den handlar om Marguerite Gautier som är en kurtisan på 1800-talet, och Armand Duval, som länge har älskat henne. (en kurtisan var ungefär dåtidens prostituerad, men som också användes som sällskapsdam) M. är väldigt ofta sjuk och har alltid levt ett slösaktigt liv, gått på fester, operor, köpt dyra kläder och föremål, framför allt Kamelior som är hennes favoritblomma. Allt hon köpte betalades av olika män som hon vid olika perioder levde med. Hon har aldrig känt kärlek och tror inte att kurtisaner förtjänar det, när hennes vackra ansikte försvinner, försvinner hennes liv med det. Hon vågar inte tro A. när han visar sin starka kärlek för henne.

Efter väldigt mycket blir de tillsammans och hon kan tänka sig att lämna ifrån sig sitt lyxliv för att leva med honom. När A. är inne i stan, för att göra några sista förberedelser, åker A.s pappa för att träffa M.. Det hade blivit känt för allmänheten att hans son var tillsammans med en kurtisan. Hans dotter skulle snart gifta in sig i en fin familj, men den familjen vill inte att deras namn ska komma i närheten av en sådan skandal, därför måste A.s pappa se till att det blir slut mellan A. och M.. Pappan vädjar till M.s hjärta och menar att om hon verkligen älskar A. så skulle hon inte låta hans liv gå till spillo. Hon som vill A.s bästa, säger till A. att hon har ändrat sig och går tillbaka till sin f.d älskare, utan att berätta för A. vad hans pappa hade sagt, vilket troligen hade sårat honom ännu djupare.

Ännu en del saker händer och A. måste försvinna ett tag, när han väl är tillbaka är M. återigen sjuk, dödssjuk, men A.s stolthet är fortfarande för sårad för att han ska kunna träffa henne. När A. tillslut får reda på samtalet hans pappa hade med M., är det nästan försent. Han skyndar sig till hennes sida för att göra de sista minuterna i hennes liv till de bästa.


Nu har jag väl troligen avslöjat för mycket igen, men det är väl ingen som tvingar någon att läsa!

Den var ganska dyster, allt med hur sjuk hon var och att hon inte vågade ta till sig kärlek, men den hade för mycket hopp för att endast kallas dyster. Deras kärlek var stark men nästan osynlig, inte som någon annan kärleksroman jag har läst tidigare. Slutet var ju himla sorgligt men det känns inte som om den kunde ha slutat på något annat sätt. På något konstigt sätt var det ett sorgligt fast lyckligt slut, vi fick veta att hon då hade uppnått fullkomlig lycka precis innan hon dog, men det slutar med att Armand totalgråter över hennes kropp. Som sagt, det är väldigt konstigt att den slutade så bra för att sluta så sorgligt.

Betyg 1-5: 4


Sorg kan finnas inuti kroppen som ett oändligt hav, det slutar aldrig att bölja.

//Tina

RSS 2.0